Historik

Bobäck FBK r.f.

Efter en förödande husbrand i Bobäck beslöt man år 1947 att i byn grunda en frivillig brandkår. En betydande del av Bobäck hade ett par år tidigare gått förlorat som en del av Porkala-området. Detta innebar också att de brandkårer som hade funnits i Masaby och Jorvas upphörde med sin verksamhet.

Entusiasmen för den nya brandkåren var stor och det första landmärket blev depåbyggnaden vars första del blev färdig år 1950. Depån byggdes på en hyrestomt, som kåren år 1961 kunde köpa. Den övriga utrustningen var blygsam och bestod till en början av en motorspruta, som tidigare hade funnits i Jorvas. Kåren hade i detta skede ingen egen bil, utan man var tvungen att använda lånebil. Kommunens ekonomi var ansträngd, så inga större bidrag kunde fås därifrån. Den medelanskaffning som var livsviktig för kåren sköttes mest genom insamlingar, lotterier och fester. Kommunen kunde bevilja ett lån och kåren köpte år 1954 sin första bil – en lastbil av märket Thames.

Återbördandet av Porkala-området år 1956 innebar att kårens verksamhetsområde växte väsentligt.

I slutet av 1950-talet grundades såväl kårens damavdelning som pojkavdelningen (senare junioravdelning och nu ungdomsavdelning). Damavdelningen gjorde en beundransvärd insats gällande medelanskaffning och förplägning vid större tillbud. Avsikten med ungdomsavdelningen var och är att säkerställa kårens återväxt.

Kårens ekonomi har tidvis varit utmanade, speciellt vid större investeringar. Tillbyggnader på depån och anskaffningen av en helt ny modern brandbil 1967 har varit jobbiga men tillika stimulerande för verksamheten. Kårens bilpark sköts numera av Räddningsverket och betungar inte den enskilda kåren.

Verksamheten var väldigt kommunbunden ända fram till grundandet av de regionala räddningsverken i början av 2000-talet. Kyrkslätt var länge helt beroende av de frivilliga brandkårer som verkade i kommunen. Först övergick kyrkslättkårerna till Esbo Stads brandverk och år 2008 slöts samarbetsavtal med Västra Nylands Räddningsverk (VNR). Kommungränserna suddades ut och större resurser fanns tillgängliga t.ex. vid tillbud i Kyrkslätt.

Nu talar man om avtalsbrandkårer. Avtalen är individuella för varje kår och innehåller strikta krav på kompetens och pålitlighet. Kraven på manskapet ökar från år till år.